2010-03-29

En kär lek med musiken

Norrköping, Nöje
Sofia Karlsson

Musiker:
Sofie Livebrant, Olle Linder, Henrik Cederblom och Lisa Rydberg.
Skandiateatern, söndag
Utsålt; cirka 450 personer

Vårslask och sommartid. Påskägg och en mörk, gammal teater. På något sätt föll sig allt fullständigt naturligt när Sofia Karlsson och hennes fantastiska musiker kom till Norrköping på söndagskvällen.

Jag imponerades som vanligt av spelglädjen och skickligheten som gör Sofias sound till något alldeles extra. Olle Linders lek med rytmer, Sofias flöjt och instrumenten som fyllde scenen skapade en fest i toner på båda sidor av scenkanten. Henrik Cederbloms gitarr, Sofie Livebrants piano och Lisa Rydbergs fiol kryper också under huden. Ändå är det ingen tvekan om vem som fångar oss mest.
Sofia berör till exempel djupt med Andra Sidan innan hon modigt sjunger helt acapella eller ger oss en inblick i låtvalen. Lågmält skapar hon en enastående kontakt med sin publik. Hon hinner till och med bestämma tid för en titt på ett par gitarrer med en viss person i publiken.

Jag beundrar den här kvinnan, som strålar av energi med sin gravidmage. Hon är inte alls trött och andfådd efter närmare två timmar på scenen. Det är nog många med mig som funderar över vilken tur den där bebisen har, som får höra Sofia tolka Dan Andersson och Emily Dickinson med jämna mellanrum.

Publikens entusiasm gick inte att ta miste på. Det stampades och klappades i takt så att jag med säkerhet kan säga att det var gott om musiker på plats. Visst blev det ett par stående ovationer under kvällen och när det annonserades att det var tre låtar kvar ropade någon genast: "Nej, snälla, ta sju!". Sofia Karlsson avslutade kvällen ett par polskor och under sista låten, Omkring tiggarn från Luossa, gick stämningen nästan att ta på.
Förra årets besök av Sofia Karlsson var den enda konserten jag satte fem spårvagnar på 2009. Den här gången fick jag (och några till) tyvärr inte höra riktigt alla låtar, eftersom arrangören hade gått ut med fel tid. Men jag låter publikens omdöme tala för mig också. Nu önskar jag bara att hon inleder nästa turné här och att vi då får höra några nyskrivna visor.

Sandra Wall, Nt.se

Läs mer »

2010-03-27

Sofia Karlsson må sjunga om att Skärmarbrink söder om Stockholm är hemma. I Grangärde kändes det ändå som om hon var i sitt eget vardagsrum.

Inför en fullsatt kyrka sjöng Sofia Karlsson tillsammans med ett band som var så lyhört och sammansvetsat att minsta nyans nådde fram ända till de bakre bänkraderna.

Med den svenska folkvisan som fundament smyger hon in både irländska toner och country och hon visar att hon inte bara är Dan Andersson-tolkare av rang. En hel del av hennes egna kompositioner står sig väl i konkurrensen.

Hon har också skaffat sig en rutinerad scennärvaro och när hon går sjungandes Den signade dag i mittgången för att ställa sig mitt i kyrkan ger det rysningar. Sedan skrider hon tillbaks för att avsluta psalmen med svindlande vacker kulning.

Ett antal soloprestationer från bandets medlemmar fick också rum. Bäst var kanske pianisten och sångerskan Sofie Livebrandt som bjöd på smakprov från sin kommande soloskiva, och violinisten Lisa Rydbergs helt geniala folkmusiktolkning av Bach.

Extranumret blir en extra nedtonad och fin version av Omkring tiggarn från Luossa.

Anders K Gustafsson, Dalarnas Tidningar

Läs mer »

2010-03-22

En hyllning till Sofia Karlsson

Östran, TOMMY GRANLUND

Läs mer »

2010-03-14

KONSERT
Sofia Karlsson
Katalin, Uppsala
 
Sofia Karlsson inleder sin turnépremiär en akademisk kvart efter utsatt tid. Det är lugnt, vi är ju ändå i universitetsstaden Uppsala, och den lågmälda tolkningen av Sofie Livebrants tonsättning av Dan Anderssons dikt Du liv… är så sublimt spröd att tiden stannar upp i magasinet vid järnvägsspåren. Sofie Livebrant är med på scen och när hon och fiolspelerskan Lisa Rydberg lägger sångstämmor kan man inte låta bli att tänka på trion Dolly Parton, Emmylou Harris och Linda Ronstadt. Så bra är det, fast lite svenskt nedtonat. Sedan blir det något förvirrat när en konstig mikrofon ska bytas ut, men allt reder upp sig när Sofia Karlsson tar tag i två egna låtar med Stockholmsanknytning, Visa från Kåkbrinken och Skärmarbrink. Det fina med Sofia Karlsson är ju att hon efter sina hyllade tolkningar av Dan Andersson kommit ut som en alldeles utmärkt låtskrivare själv, med en mycket personlig vispop. Hon står stadigt på en folkmusikalisk grund men attityden är öppen så man behöver inte tillhöra folkmusikfolket för att kunna ta till sig musiken. Jag vet inte om det beror på att Sofia Karlsson är gravid eller om det är premiärnerver som spökar, men konserten är lite lös i konturerna och jag har sett henne göra bättre spelningar. Möjligen släpper hon fram sina medmusiker lite för mycket, men både Sofie Livebrant, som spelar piano denna gång, och den gracila Lisa Rydberg är starka personligheter så det ska man inte gnälla på. Av det två männen på scen, Olle Linder och Henrik Cederblom, är det dock bara den förstnämnde som får träda fram med en, förtjänstfullt kort, uppvisning på tamburin. Som extranummer får vi en spröd Till havs som kan konkurrera med Jussi Björlings i sten ristade version. Sofia Karlsson lyfter fram Jonatan Reuters text på ett sätt som den mer pompösa Jussi inte riktigt förmådde på sin tid.

Dan Backman, Svenska Dagbladet

2010-03-13

Övertygande turnépremiär

 

Många artister som får oväntade genombrott försvinner ur det stora rampljuset lika snabbt som de kom. Sofia Karlssons succé med Dan Andersson-tolkningarna hade nog inte så många kunnat förutspå. Kolmilepoeten hade tolkats många gånger förr och att blanda i folkmusik i konceptet brukar inte direkt vara ett givet recept för stora försäljningssuccéer.

Men genombrottet kom och Sofia Karlsson stannade i strålkastarskenet. Faktum är att publiken bara har växt. Just efter guldförsäljningen av Svarta Ballader var det bra med folk på Katalin, men inte fullt. När hon nu två skivor senare, Visor från vinden där hon tolkar blandade visklassiker och Söder om kärleken med egna låtar, är det svårt att få en sittplats ens vid bakre väggen.

Inledande Du liv är en övertygande förklaring. Landets mest karismatiska folksångare har en röst som passar alla smaker utan att vara tråkig. Finstämd, skavanklös och folkmusikrytmisk på samma gång. Och hon omger sig med högklassiga musiker som Sofie Livebrant och Olle Linder.

Med de förutsättningarna tycks inget kunna stoppa segertåget. Turnépremiärstrulet med en trilskande mick skrattas bort. Att hennes egna låtar inte når samma klass som det övriga materialet döljs i snygga arrangemang. Och fredagskvällssorlet från lokalen bredvid blir behagligt bakgrundsbrus, perfekt för en folkmusikprofet från Stockholm som gör logdanspoesi om platser som Skärmarbrink och Blåsut.
Av: Andreas Jakobsson kultur@unt.se

Läs mer!

Unt.se

Läs mer »

2010-03-13

Sofia Karlsson drog fullsatt
 
Sofia Karlsson, en älskad och återkommande artist, lockade runt 300 personer till Järvsö Folkets Hus på söndagseftermiddagen. Hon är välkänd i Järvsö efter att tidigare ha arbetat på Träteatern och gett kyrkokonserten Mary´s Question tillsammans med kompisen, kompositören och sångerskan Sofie Livebrant, som också deltar i turnén. ---- Sofia Karlsson, själv uppväxt i Skärmarbrink söder om Globen i Stockholm, sjunger om skogar, myrar och kolmilor som ingen annan. Hon spelar inte bara på sina gitarrsträngar, utan lika skickligt på åhörarnas alla känslosträngar. På Järvsöfolkan sjöng hon också flera låtar tillsammans med Sofie Livebrant.

Anna-Britta Bergman i Ljusdals-Posten

2010-01-27

Dan Andersson
 
SOFIA KARLSSON är lika trevlig som hennes fullständiga namn som är Johanna Sofia Blåsippa Karlsson. Blåsippa…? Hennes samlingsalbum heter Det allra bästa 1999-2009 och det är precis vad det handlar om. Jag skulle vilja påstå att av allt nytt bra i musikväg som spelats in i Sverige under den här tidsperioden är Sofia Karlssons skivor det allra bästa.
Den unga sångerskan med rötter i folkmusiken slog igenom genom att sjunga just Dan Andersson på sitt album Svarta ballader från 2005 och när hon nu samlar sig på en dubbel-cd har mannen som hon på sin julturné i december presenterade som Världens bästa poet med inte mindre än åtta texter. Och de är naturligtvis bäst. Sofia Karlsson tolkar dem lågmält, intensivt, melodiskt på ett sätt som innebär att hon inte tar huvudrollen utan låter de sanslöst vackra texterna löpa fritt.
Dessutom finns några nya tonsättningar som håller samma klass som både GUNDE JOHANSSONS, GUNNAR TURESSONS, TORSTEIN BERGMANS och Dan Anderssons egna. När den lika unga SOFIE LIVEBRANT skrev melodin till Du liv …måste hon ha drabbats av en inspiration av någon högre makt, lika stark som någonsin den GUNNAR TURESSON  fann när han skrev den enkla men fantastiska melodin till Jag väntar vid min mila. Så stark är hennes tonsättning. Men det mest intressanta med den här volymen är egentligen att se hur en ny svensk låtskrivare växer fram. Sofia Karlssons egna låtar blir allt bättre, i början skrev hon ingenting eget, nu sjunger hon lika ofta sina egna låtar och där finns flera blivande klassiker.

Lasse Anrell i PRO pensionären nr 1 2010

2010-01-27

För presscitat från Jul i Folkton,
besök gärna: julifolkton.se

Jul i Folkton

2009-12-01

Den 1 december i den sista månaden på 00-talet innebar inte endast ett fullt godkänt snöfall, som effektivt täckte över alla dystra minnen av helvetes-november, utan även en påtaglig påminnelse om att om 23 dagar är onekligen julen här och tomtegubbar slå i glasen och låt oss lustiga vara + räven överraskar grisen (eller hur det nu egentligen var?).

 Påminnelsen kom i form av den stilenligt vadmals- och risgrynsgrötsaromatiska föreställningen Juli folkton, som premiärsattes i Kulturens hus stora sal inför en vederbörligt jultindrande publik av det tacksamt applåderande slaget.

Och så här kan man absolut säga om detta: HARRE JAVVLAR VAD DOM SPELADE! Med den allkunnige Ale Möller (dock förutan sin lilla virkade huvudkalott) som ett slags välvillig överstepräst, lirkande hela spelmansutskottet på den spetsiga toppen av sina respektive förmågor.

 Det blev nykomponerade julpolskor, förälskade Dan Andersson-tolkningar, någon låt efter storspelmannen Hjort-Anders i Bingsjö, flera raska spelmansmeldier med tillräckligt av glöd för att sätta fyr på julbocken i Gävle och sprätta i gång min benprotes av titan och en tydligt god julklappsstämning som egentligen aldrig tilläts att kulminera helt och avgörande hållet (men då är det att notera att jag tvingades kapitulera då omkring 50 minuter återstod av julgemyt-partyt; ni vet: pressläggning och jada, jada, jada).

 I alla fall: Sofia Karlsson såg ut som en tvilling till bluegrassfenomenet och Robert Plants spelkompison Alison Krauss och framförde både eldfängda och fenomenalt vemodiga strofer med sin så att säga sonora stämma.

Olle Linder manade fram en julhetsig stämning med sin obönhörliga tamburin.
Lena Willemark var ett allerstädes ropande skogsrå i nattens vintermörker.
Lisa Rydbergs fiolspel var av den sorten som kunde få Näcken att packa ihop och åka och fira jul någon okänd stans.
Roger Tallroths gitarrspel fick antagligen Chet Atkins att diskret höja på ögonbrynen i sin himmel.
Esbjörn Hazelius bas-finlir var finstilta noteringar i marginalen.

 Och över alltihopa anades Ale Möller, med en hel instrumentpark i händerna (allt eftersom) - frid på jorden och Amen.

Rustikare julstämning än så här lär det knappast bli ens på julafton.
Rolf Nilsén

Rolf Nilsén, Norrbottens Kuriren

Läs mer »

2009-11-03

Bra gjort, Sofia med musikanter!

Lyran i Storvik är fylld till brädden när Sofia Karlsson kliver på scenen. Det är inte vilken kväll som helst, Folkets Husföreningen firar 100-årsjubileum och förväntansfulla Storviksbor har besviket fått vända i dörren – det är fullt och slutsålt, helt enkelt. Och det är ett väl gjort val, att boka Karlsson med band denna kväll. Föreningen firar 100 år, och Sofia med musiker firar turnéfinal. Dan Andersson dominerar fortfarande Sofia Karlssons repertoar, och ramar även in denna kväll – något som kan tyckas lite anmärkningsvärt då hon ändå i våras släppte albumet ”Söder om kärleken med bara eget material. Men det tycks inte bekomma publiken i Storvik, det passar oss ganska bra att sitta i den gamla missionslokalen och lyssna till Anderssons hundraåriga texter om längtan till den mellansvenska landsbygden. ”Hemlängtan” inleds otroligt effektfullt med kulning av Sofia. Hela det musikaliska framförandet är förstås klanderfritt, det är fantastiskt skickliga och hängivna musikanter som hon har samlat i sin skara. Första akten känns dock till en början en smula självmedvetet konstruerad. Jag tänker att det ibland nästan luktar lite examenskonsert på Musikhögskolan, med det intensiva creddandet internt och den stolt uttalade instrument-fetischismen. ------ I andra set verkar bandet och Sofia slappna av mer, och har helt enkelt bara roligt tillsammans. Det är som om turnéfinalfesten har börjat, och vi i publiken får vara med. Kanske är det också så att den hemliga gästen SpelStina-medaljören Lisa Rydberg, rör om i gruppdynamiken och hjälper till att skapa spontanitet och närvaro hos den i övrigt så samspelta gruppen. Mycket koncentrerat smeker hon fram ett lidelsefullt och samtidigt temperamentsfullt fiolspel, nästan om i en sensuell dans. Kvällen slutar, inte helt oväntat, med stående ovationer. Det går inte att låta bli att beröras av denna musikaliska upplevelse.

Emelie Lundin i Arbetarbladet

2009-11-02

Drottning Sofia regerar (Konsert i Kulturhuset Björnen, Åstorp)

Som artist har hon naturlig lyskraft, Sofia Karlsson. Drottninglik men med mjuk hand regerar hon över sina musiker. Efter det inledande numret leder hon ner sitt band från den höga scenen via trappan ut i lokalen. Nästa inslag framförs på publikgolvet helt utan förstärkning. Allt för att minska distansen mellan åhörare och artister. Experimentet slog väl ut och en konsert i avslappnad och vänlig stämning följer. Ljud och ljus sköts förnämligt. Dan Andersson-visor framförs liksom alster av Bellman, Fred Åkerström, Sofie Livebrant och Peps Persson. I de egna kompositionerna blommar scenpersonligheten Sofia Karlsson än mer. Hon sjunger avslappnat och har sitt karaktäristiska sätt att ”gungprata” fram stavelserna. Under en och samma uthållen ton kan hon övergå från luftigt  och skirt transparent, till klar koloraturliknande rörbladsklang. Ett med fiolen är Emma Reid från England, nu bosatt i Sverige för den svenska folkmusikens skull. Övriga musiker – Olle Linder, Gustaf Ljunggren och Henrik Cederblom – är alla multiinstrumentalister. ------ Arrangemangen är fylliga, mest tersorienterade och lätta att finna sig tillrätta i. De är smakfullt avvägda och håller sig till största delen inom de senaste decenniernas välbekanta folkmusik-och klangvärld. En vidareutveckling av svensk vistradition sammansmälter här med specifikt folkmusikaliska uttryck och gör de senare lättare att ta till sig. Generöst nog ges musikerna utrymme till soloinslag. I just den här konserten skapar denna goda ambition till variation dock en girig längtan efter mer av huvudartisten i egna sånger.

Suzanne Ingvaldson i Helsingsborgs Dagblad

2009-10-26

Sofia Karlsson fyller Culturum med värme (Konsert i Culturum Nyköping)

De flesta artister drömmer nog om att få till den där riktigt nära kontakten med publiken där scen och salong blir ett. Men få jobbar så hårt på den där trivsamheten – och lyckas så bra – som Sofia Karlsson. -----När ”Sofia med vänner” står på scen ingår även vi i publiken i vänkretsen. Höstens turné har fått namn efter den senaste skivan med egna kärlekssånger, men Sofia Karlsson vet förstås att det är Dan Andersson-tolkningarna från albumet Svarta Ballader som gett henne den stora publiken. Alltså får hans visor rejält utrymme under kvällen. Det börjar med den bedövande vackra ”Till min syster” som Sofia Karlsson gör i en innerlig – närapå skör – version med bara röst och gitarr. Och trots att hela bandet sedan tar plats på scen blir även Andersson-visan ”Minnet” samma smeksamt stilla upplevelse. ----- Att Sofia Karlsson alltid omger sig med så oerhört skickliga och multikompetenta musiker är förstås en av orsakerna till hennes framgångar. Den kvartett som gästar Culturum  skulle alla, var för sig, kunna komma tillbaka som soloartister. Emma Reid spelar fiol så de minsta håren på armarna reser sig, rytmmästaren Olle Linder får publiken att jubla när han visar vad man kan åstadkomma med en tamburin, Sofie Livebrant stöttar lyhört på piano, orgel och sång, medan gitarristen Henrik Cederblom skänker kvällen en liten gnutta rockfeeling. Det är uppenbart att Culturums publik stortrivs i musikernas sällskap. När Sofia Karlsson förklarar att kvällen går mot sitt slut protesteras det högljutt i salongen. Inte redan! Den varma och gemytliga vardagsrumskänslan håller i sig ända till extranumren – som Sofia Karlsson demokratiskt låter oss åhörare vara med och välja. ----

Kattis Streberg i Södermanlands Nyheter

2009-10-24

Sofia Karlsson träffade allas hjärta

Sofia Karlsson sjöng rakt i våra hjärtan då hon på torsdagen äntligen gjorde sitt första besök hos Visklubb -67. Stämningen i Medborgarhuset (Säffle) var tät och intim och artisterna njöt uppenbart av hur känslorna spred sig mellan scen och salong. Sofia Karlsson älskar viskonsten och berättade inledningsvis om hur hon sett fram emot att besöka Sveriges äldsta visklubb, känd inte minst för sin kunniga publik som ju sett och hört allt som utspelat sig på den svenska visscenen under fem årtionden. ------ Sofia Karlsson har sina rötter i den svenska vistraditionen och den nordiska folkmusiken men ger med sin personlighet och karaktär en ny och ungdomlig fräschör. Det framgår tydligt  i bland annat hennes färgstarka tolkning av ”Tiggarn från Loussa”. Dan Andersson har aldrig låtit mer annorlunda och publiken älskade det. ----- Det blev en underbar visafton med en generös och varm artist som med kärlek och passion sjöng både egna och andras visor. Hon slog ju igenom som en fantastisk tolkare av framför allt Dan Andersson men bjöd nu också på några personliga favoriter av bland andra Thorstein Bergman, Finn Kalvik och Carl-Mikael Bellman. Under ”Märk hur vår skugga…” var stämningen så tät att vi kunde ha hört ett plektrum falla. Till kvällens höjdpunkter hörde också två andra Dan Andersson-stycken, nämligen Gunnar Thuressons tonsättning ”Jag väntar..” samt avslutningslåten ”Helgdagskväll i timmerkojan” som  möttes med stående ovationer och publikens begäran om extranummer. Sofia Karlsson är inte bara en fantastisk sångerska och bred instrumentalist utan också en stor textförfattare och låtskrivare. ”Du var där” och ”Dina händer – Göteborg” är bara två exempel på vad som gör henne till det mest spännande som hänt svensk visa på många år.  ----Hennes skickliga medmusikanter bar ett tungt ansvar. Tonsättaren, den mångsidiga pianisten och ständiga följeslagaren Sofie Livebrant, gjorde ett starkt intryck men det gjorde också den engelska violinisten Sara Reid som också visade stor spännvidd i de egna stycken som hon framförde. Henrik Cederblom imponerade med sitt spel på gitarr och mandolin men för kvällens mest häpnadsväckande insats svarade Olle Linder då han framförde ett magnifikt solonummer – på tamburin! Det blev en minnesvärd kväll med en charmig och varm gästartist som med kärlek och passion för visan sjöng sig in i publikens hjärtan.

Claes Österman i Säffletidningen

2009-09-03

Sofia Karlsson – en favorit i repris

Sofia Karlsson sålde slut i Freluga förra året och hon gjorde det i år igen. Sommarens sista söndag på Trädgårdsscenen gästades av Sofia Karlsson och hennes band. Det var publikrekord på Thomas Di Leva för någon vecka sedan men på söndagen var rekordet taget igen. Det kom 900 personer till säsongens sista konsert, med Sofia Karlsson. Sofia själv kom tidigt och ”hängde” i trädgården hela dagen. Kanske finns det inte bara en anledning till att hon kommer till Freluga. –Sofia Karlsson är den enda reprisen vi gör från i fjol. Vi tänkte på alla som inte hann få några biljetter förra året. Men grejen är att de som var här då, var först med att köpa biljetter i år, säger Jacob Abrahamsson, en av arrangörerna. Sofia Karlsson började med flera låtar från den nya skivan Söder om kärleken, som du var där, Skärmarbrink och Andra sidan, sedan välkomnades publiken in till Dan Anderssonlandet. Sofia Karlsson låter alltid sina musiker komma fram i rampljuset och presenterade dem alla. Några av dem spelade dessutom eget material. Kvällshimlen var blå och det enda som kom från skyn var myggor men de klappades bort snabbt i takt med musiken. På scen fick publiken lyssna till många sorters instrument men också se lite vals och höra glada skratt. Under de sista låtarna Spela för livet och Du liv stod hela publikmassan upp. ---- Kvällen avslutades med fyrverkerier. 

Sandra Persson i Ljusnan

2009-07-13

Sofia Karlssons kära återseende i Smedjan (Stjärnsund)

Det var väl tänkt att de liksom skulle skrida fram genom publiken. Men det är så trångt mellan borden att det ser rätt bökigt ut. Sedan stämmer instrumenten ur sig och det blir lite lustigt och uppsluppet alltihop. Ändå lyckas Sofia Karlsson och hennes band skapa än nästan andäktig stämning i Smedjan. Hon är där för tredje året och hon säger att hon längtat efter att få komma tillbaka. Publiken också verkar det som, för det blir mer än fullsatt i lokalen till slut. Sofia Karlsson läste att hjärtat är som en lök. Med lager på lager kapslas det in för att kunna stänga ute de omvälvande känslorna innan det blir outhärdligt. Det går ett tag. Men så kommer längtan efter passionen och bara drabbar en. Om det handlar sången Hjärtat frös till is. Inledningen klingar lite falskt, för instrumenten stämmer inte med varandra. Sofia Karlsson vill börja om och skojar om missödet. Hur hon och bandet efter det lyckas få till en version som nästan gör att man glömmer bort att andas är imponerande. Sofia Karlsson fick sitt genombrott som Dan Andersson-tolkare. Det blir förstås en del sådant och det som innan kanske lät lite sprött, blir i stället stort, fett och brett. Den ljusa starka rösten varierar hon efter behag. Fast nog är det väl de egna sångerna som känns mest ändå. Sofia kallar arrangören Fredrik för Sveriges bästa, utan tvekan. Förutom ett halvdant digitalpiano fixar han lokala delikatesser som Gustafskorv, Vikabröd och nyplockade jordgubbar. Publiken skrattar men det låter som hon menar vad hon säger.

Johan Källs i Dalarnas Tidningar

2009-07-03

Sjung för livet, Sofia!

Det tar en stund att fylla Studio Acusticum (Piteå) inför finalen på festspelen. Det är slutsålt och dubbelbokat så håren blir gråa, och folk har köpt Standby-biljetter i hopp om att få se och höra folkkära Sofia Karlsson. ---- Det är första gången Sofia Karlsson med band spelar i Piteå, men det råder inga tvivel om att hon har lyssnare även här. På några sekunder har hon trollbundit hela publiken och det dröjer inte länge innan hon förmår att lyfta sina händer mot skyn och applådera medmusikanterna. Detta, inklusive en återkommande meditativ armhöjning för initialt till ett Tomas di Levianskt väckelsemöte, men det hinner lyckligtvis inte gå så långt att folket i enad tropp faller ner på knä och utbrister Halleluja. Men det är alltså bra nära… Bandet är idel ”musik”. Multiinstrumentalisterna Olle Linder, Gustaf Ljunggren och Henrik Cederblom spelar kontrabas, mandolin, gitarrer i mängder, basklarinett och slagverk, och ljudbilden är som bomull i öronen. Med i bandet på klaviaturer och sång finns Sofias vapendragare och musikaliska mentor Sofie Livebrant, som även komponerat musiken till flera låtar under konserten. Tillsammans gör de båda en hjärtgripande duett på svenska och engelska, och det känns nästan som att kliva in i de båda kvinnornas musikaliska vardagsrum för en stund. Sofia Karlsson blandar eget med Dan Andersson. Från senaste skivan spelas Du var där, vars oändligt vackra text är diktad av Pitesonen Andreas Mattsson. Vi får också höra den glada Skärmarbrink, Sofias egen kärleksförklaring till hembygden söder om Söder, och stämningsfulla Stjärnor över Asahikawa där det glimmar lite extra. En publikfavorit blir Olle Linders fenomenala solo på pandeiro, som han fått låta som ett helt trumset, och den jammande mandolintrion går heller inte av för hackor. I Sofie Livebrants pigga tonsättning av Milrök ljuder Sofias stämma extra klar, och river ner rungande applåder och rop. Vad som är magi, musik eller rent trolleri är svårt att avgöra under en konsert som denna. Sofia Karlsson har Piteborna i sin hand och jag kan inte tänka mig en mer folkenande och stämningsfull avslutning på Festspel i Pite älvdal.
Sofia sjunger för livet!

Ida Fahl, Piteå Tidningen

2009-07-03

Sofia Karlsson gör publiken vild – En kärlekshistoria på scen

Som från ingenstans dök hon upp i nådens år 2005, vacker som en svensk sommar, sjungandes Dan Andersson som han aldrig sjungits förut. Press, publik och grammisjury föll som furorna i Orsa Finnmark på nämnde Anderssons tid. Hon hette Sofia Karlsson och hon fanns faktiskt till även före 2005. Hon spelade och sjöng genom sin uppväxt i Skärmarbrink och utvecklades till den folkmusiker och vissångerska som slog igenom för fyra år sedan. Sedan dess har hon gett ut skivor, nu senast cd:n Söder om Kärleken, som är den första med enbart eget material. Överallt blir konserterna utsålda, så även under årets Festspel i Piteå Älvdal. Människor i alla åldrar samlas i Studio Acusticum; Sofia Karlsson måste vara folkkär. ----- Ensam på scenen, barfota och med stålsträngad gitarr hälsar hon publiken med Dan Anderssons Till min syster. Hon trollbinder på en gång med sin röst, sin värme och chosefrihet. Publiken svarar med varma applåder. Pianisten och låtskrivaren Sofie Livebrant ansluter och de gör en finstämd ballad där Sofia sjunger på svenska och Sofie på engelska, samtidigt. Det påminner om psalmsången i laestadiantälten om somrarna då det sjungs på flera språk parallellt. En tanke som kommer är att vacker harmoni sannerligen kan uppstå fast man talar olika språk. Vacker och harmonisk är hela denna konsert. Sofia Karlsson har ett underbart sätt att kommunicera med publiken både med sången och med det hon säger. Hon är humoristisk, direkt och äkta. Hon vill verkligen vara tillsammans med publiken och dela tankar om livet. När de övriga medmusikanterna Olle Linder, Gustaf Ljunggren och Henrik Cederblom serverar irländsk musik på mandolin sätter sig Sofia och Sofie i den gulbruna soffan och myser. En vardagsrumskänsla infinner sig och artisterna blir ett med publiken; vi sitter där alla tillsammans och lyssnar. Fantastiskt! Killarnas spel är frustande livfullt och publikfriande – och publiken svarar ”ja”. Om den genom konserten har gett ett starkt och varmt gensvar blir den nu alldeles tokig. Tempoökningen behövs för konsertens helhets skull. Sofia Karlssons musik är oändligt vacker och stillsam; musik att vila i och njuta av. Det passar utmärkt på en cd, att lyssna till hemma. Men en hel konsertkväll med så stillsam musik kan göra en sömnig. Olle Linders solo på det vanligt folk kallar tamburin är även det en välbehövlig energikick. I andra akten blir det mer Dan Andersson. Milrök i irländsk tappning ger öronbedövande applåder och Helgdagskväll i timmerkojan tar andan ur en. Här är Sofia Karlsson som bäst. Texterna bärs fram med styrka och med kulning visar hon att det finns mer i henne än det söta och skira. Man kan hoppas att få höra mer av det med åren. Publiken är vid det här laget alldeles vild. Den älskar Sofia Karlsson och hon verkar uppriktigt älska sin publik. Det är en kärlekshistoria som förhoppningsvis får fortsätta länge.

Christina Aasa Bygdell Norrländska Socialdemokraten

2009-07-03

Sofia Karlsson smälter publiken med glöd

Det är en förväntansfull stämning i det fullsatta Acusticum när Sofia Karlsson kliver upp på scenen med sin gitarr och det tar inte mer än två låtar innan hon och publiken har funnit varandra. Med sin lite lågmälda stil och sitt avslappnande mellansnack skapar hon en intim och gemytlig stämning i konserten. Och så har det varit de gånger jag har sett henne, oavsett om det har varit i Korpilombolo eller Kulturens hus i Luleå. ----- Sedan jag såg henne sist har hon också gett ut en ny skiva med eget material, Söder om kärleken, som är en av de bästa visskivor jag hört på ett bra tag. Och live görs materialet om möjligt ännu bättre. Med sig på scenen har hon en grupp fantastiska musiker. Olle Linder på bas och mandolin, Sofie Livebrant på sång och piano, Gustaf Ljunggren på gitarr och basklarinett, samt Henrik Cederblom på gitarr, mandolin och sång. Dessa multiinstrumentalister verkar nästan kunna spela på vad som helst och det låter vansinnigt bra om bandet när det botaniserar i Sofia Karlssons material. Mycket kommer från Söder om kärleken, men här finns också de älskade Dan Andersson-visorna som gjorde att Karlsson nådde ut till en bredare publik. En hel del credit ska också gå till Sofie Livebrant som gjort några fantastiska arrangemang av Dan Anderssons texter. Och på scenen är hon ett fint komplement till Sofia Karlsson, då Livebrants lite nervigare röst kontrasterar Karlssons porlande klara klang. Ändå är det i det nya materialet som konserten berör mig som mest. Sofia Karlssons egen avskalade lyrik går rakt in och griper tag än mer på scenen, än när man lyssnar på skivan. För det är en konst att skriva berörande om Skärmarbrinks T-banestation, utan att det blir banalt. Och Smält mig till glöd är helt glimrande, en av konsertens höjdpunkter. Fast mig har hon redan smält när hon framför Du var där.

Patrik Boström Norrbottens Kuriren 2009-07-03

Patrik Boström Norrbottens Kuriren

2009-05-05

Plågsamt vackert

Det kan bara bli fem av fem möjliga betyg till Sofia Karlsson och hennes medspelare efter söndagens konsert på Skandiateatern.

 ----- En stor del av kvällens repertoar var hämtad från hennes senaste album: Söder om kärleken. Det mesta av materialet har hon skrivit själv. Hon är inte bara en fantastisk sångerska, hon kan också skriva texter om kärlek utan att vara banal. Det känns väldigt äkta, det hon sjunger om. ”Du var där” och ”Skärmarbrink” är höjdpunkter. Hon kan skriva en kärleksmelodi om spårarbeten vid Skärmarbrinks T-banestation utan att det känns ett dugg konstigt.

--- Sofia Karlsson var också generös med att lyfta fram sina musikaliska vänner. Multimusikern Gustaf Ljunggren växlade mellan gitarr, melodibanjo, basklarinett – för att nämna några av hans instrument. Henrik Cederblom spelade gitarrer och fiol, Olle Linder hanterade kontrabas och slagverk. Lisa Rydberg lär ha varit den yngsta riksspelkvinnan någonsin – hennes spel fick mig att titta efter om inte bockfoten stack fram under långklänningen. Det vart förföriskt att höra henne.

--- Det var en härlig kväll och publiken visade sin uppskattning med stående jubel och krav på tre extranummer. Jag kan inte minnas någon så entusiastisk publik som denna.
 
Janne Berglund Folkbladet 5 maj 2009

Janne Berglund Folkbladet

Läs mer »

2009-05-04

Suveränt Sofia!

Stämningen är hög när publiken kommer in från vårvärmen till en mörk och mysig sättning på Skandiateatern. Belysningen känns mer kräftskiva, men när konserten väl är igång kunde det lika gärna ha varit en sommaräng.

Det här gänget har förmågan att förmedla känslor och låtar som Visa från Kåkbrinken och Smält mig till glöd gav oss vackra bilder i huvudet. Det blev några Dan Andersson-favoriter också, men jag gillar det nya, egna, från Söder om kärleken bäst.

De flesta artister kan bara drömma om ett mellansnack som det Johanna Sofia Blåsippa Karlsson håller på Skandiateatern den här majkvällen. Hennes dialog med publiken är charmigt spontan, ärlig och rolig. Vi får veta lite om både medmusikanterna och låtarna. Och så något om Sofia och hennes relation till Norrköping. Men det är en bagatell jämfört med hur bra hon är som musiker, sångerska och artist.
 
Skönt att hon inte har förlorat sin magiska touch nu när hon är etablerad.Hon är för oss svenskar vad en stor countrystjärna är i USA. Någon som förmedlar bilder av allt det där vi känner igen från våra liv. I ett skenbart enkelt paket.

De här spelemännen och kvinnorna hittar en intim glädje i sin musik. De spelar lika mycket med varandra som för publiken. Stora och små trummor och gitarrer, fiol, flöjt, tramporgel, och lapsteel är bara något av det vi fick höra. Sex tighta musiker på scenen med lika många instrument var att välja mellan. Skickliga Gustaf Ljunggren, parhästen Sofie Livebrant och grymma Lisa Rydberg, som dansade barfotatryckare med sin fiol, skulle kunna åka på turné som soloartister och gitarristen Henrik Cederblom är helskön. Min favorit är kanske ändå Olle Linder, vilken rytm i det blodet! Fantastiskt. För att inte tala om hans nyskrivna polska. Det var ett sympatiskt gäng som spelade med skicklighet och hjärta när de inte satt på väntsoffan ute på scenen.

 Hon spelar för livet...

ja, ni som var där förstår vad jag menar. Hon avslutar med publikens blommor i håret och de stående ovationerna hördes långt ut på Drottninggatan. Tack för den turnéavslutningen efter en långhelg med vårkänslor. Om jag bodde utomlands och hade hemlängtan om våren skulle jag lyssna på Sofia Karlsson. Om jag fryser i sommar kan jag tänka mig tillbaka till den här kvällen och hur hon jojkade så jag rös över hela kroppen. Det skulle utan tvekan föra själen till rätt ställe. Skivor gör helt enkelt inte den här sortens musik rättvisa.

 Detaljerna? Jodå, allt såg bra ut och ljud/ljus var okej. Lite för lång paus kanske, men vem bryr sig? Det lät underbart. Och förresten var det tur att det kommersiella fanns i bakgrunden. När Winnerbäck-plektrumet försvann kunde Sofia köpa ett nytt med sitt eget namn på.

NT, Sandra Wall

Läs mer »

2009-05-02

Magisk konsert

Senaste helgen såg jag en magisk konsert.
--- Det absolut bästa som går att höra live inom musikens värld idag. Då menar jag inte bara svenskt utan allt oavsett geografiskt ursprung och musikalisk genre. Sofia Karlsson. I Växjö Konserthus, en mycket fin lokal för den sortens spelningar. Bara att än en gång konstatera att det Sofia Karlsson gör live är så makalöst, så häpnadsväckande imponerande, så välbalanserat i en mix av känslighet, intimitet och skicklighet att det alltid känns som det är det största som går att uppleva. Det är så bedårande vackert när hennes ljuva röst ställs mot alla de fantasifulla arrangemangen och de vitt skilda ljudbilder som låtarna kläs i. 
--- Med senaste skivan valde hon att själv skriva låtarna. Något som ofta har sänkt artister som slagit igenom med briljanta egensinniga tolkningar av andras material. Men Sofia Karlssons färska skiva med enbart originallåtar är lika fulländad som hennes tidigare plattor. Och att höra en konsert som är mer än två timmar lång med en väl vald blandning av de egenkomponerade numren och de egensinniga Dan Andersson tolkningarna är som en övernaturlig gåva. --- Hon är helt enkelt så fullkomligt bäst.
 
Tommy Granlund, Östra Smålands Tidning  2 maj 2009

Tommy Granlund, Östra Smålands Tidning

Läs mer »

2009-04-30

Vackert, ärligt och kärleksfullt

Hon hade utlovat en varm konsert. Och det löftet höll hon med råge – vissångerskan Sofia Karlsson. När hon i går kväll mötte Trollhättepubliken blev det glödhett. Att möta ett soldränkt Trollhättan i magnolia och körsbärsblom fick vårkänslorna att rusa i Sofia Karlsson. Och om det bidrog till hennes strålande insats på Hebeteatern så tackar vi vädergudarna. Sofia Karlsson är briljant på egen hand, men uppbackad med fem duktiga spelmän – Sofie Livebrant, Gustaf Ljunggren, Lisa Rydberg, Olle Linder och Henrik Cederblom, - så blir det bättre än bra. Samspelet på scenen når ut till publiken och närvaron finns där från första tonen – som blev en hyllning till Allan Edwall. Att Sofia Karlsson är duktig på att tolka andras texter vet vi bland annat efter hennes kritikerrosade Svarta Ballader med Dan Andersson-tolkningar. Därför är det extra kul att höra hennes egna låtar från färska plattan Söder om kärleken. Med den bevisar hon att hon inte bara kan sjunga och spela utan även skriva eget material. Det är vackert, ärligt och kärleksfullt. Själv lär hon ha uttryckt att plattan innehåller mycket längtan och framtidstro. ---  Och när hon sjunger Stjärnor över Asahikawa, där samtliga musiker är inblandade i arrangemanget, så är det så vackert att man önskar att man kunnat frysa tiden en stund. I stället får man spara på minnet och hoppas på nya varma musikaliska höjdpunkter.
 
Monica Sahlbäck, Trollhättans Tidning  30 april 2009

Monica Sahlbäck, Trollhättans Tidning

Läs mer »

2009-04-27

Nästan för perfekt Karlsson
 
Vackert och superproffsigt. Men också lite väl tillrättalagt när Sofia Karlsson gästade Växjö på söndagskvällen. ---
Igår kväll stod hon så barfota på Växjö konserthus stora scen och strålade ikapp med sommarsolen utanför. Med sig hade hon också fyra hyperkompetenta och mångkunniga musiker som kompade henne i allt från lätta och väna popvisor om kärlek som aldrig skall ta slut till virvlande polskor. Och framgångarna till trots kan man knappast beskylla Sofia Karlsson för några divalater. Tvärtom var hon osedvanligt chosefri och drog sig inte ens för att ta publien till hjälp för att pussla ihop bortglömda delar av texten till Per Ols Per Erik, vilken hon till sist rodde hem med lika delar glatt humör och genuin musikalitet. Det märktes också tydligt att hon har ett alldeles särskilt förhållande till Dan Andersson, vars sånger var de i särklass starkaste numren under konserten, inte bara tack vare texternas kvalitet, utan också tack vare Sofia Karlsson som i sina tolkningar behåller de viktigaste delarna av det gamla välkända, samtidigt som hon tillför något alldeles eget och nytt, som gör att hans texter och de välkända tonsättningarnas av dem känns i allra högsta grad levande och väsentliga. ----  På sätt och vis var stora delar av konserten som att lyssna till en skiva snarare än som att se ett liveframträdande. På gott och ont i och för sig, eftersom man å ena sidan kunde längta efter lite riv och jävlaranamma, samtidigt som man å andra sidan kunde njuta av vacker, välarrangerad och in i minsta detalj superproffsigt framförd musik med ett av de absolut bästa ljud jag har varit med om på en konsert.
 
Magnus Nilsson, Smålandsposten  27 april 2009

Magnus Nilsson, Smålandsposten

Läs mer »

2009-04-26

Rösten som behållning  (Sagateatern Borås)

Det är först nu hon släpper en skiva med helt egna sånger. Den heter Söder om kärleken och är något ljusare och luftigare, än svärtan som hon tidigare blivit känd för. Sofia Karlsson beskriver den som en nystart. På en scen dekorerad med ljusslingor i regnbågens färger kliver hon ut för att möta Boråspubliken. Hon får uppbackning av ett väldigt ambitiöst och väl ihopsatt fyramanna band. I centrum står dock  Sofia Karlsson och hennes fantastiska röst. Den är stark men spröd på samma gång, och det är också väldigt uppenbart hur stor kontroll hon har över den. Både i höga och låga toner. Det är också den som är kvällens stora behållning.
 
Vedrana Sivac  Borås Tidning 26 april 2009

Vedrana Sivac, Borås Tidning

Läs mer »

2009-03-18

Hon väljer att avsluta den första delen av sin vårturné i Dan Andersson-land. Sofia Karlsson håller den månghövdade publiken i sin hand från första till sista tonen. Hennes sceniska uttryck är stillsamma och svävande ungefär som hennes egen lyrik.
Konserten innehåller ett antal starka sånger från hennes senaste platta Söder om kärleken. Hon skriver sina texter med till synes lätt hand. Språket är tuktat. Inga onödiga stavelser. Varje versrad talar med läpparna varsamt nära lyssnarens öra.
En sånglyrik att sluta ögonen till och låta sig beröras av. Kärlek kan vara allt från uppblossande förälskelse till en sinnesstämning som får hjärtan att sakta smälta.
Vackert melodiskt vemod gungar sakta genom några av visorna. Andra är mer uppsluppna. Helheten talar om lågmäld livsbejakelse. Detta är ett slags vispop som har sina rottrådar rakt ned i folkmusikens mylla. Sofia Karlsson omger sig på scenen med ett ytterst kompetent band. Gustaf Ljunggren har var medproducent till den senaste plattan.
Han finns givetvis med på scenen och visar upp en smakfull bredd.
Han behärskar steel (både pedal och lap), flöjt, saxofon och gitarr. Musiken förgrenar sig åt olika håll och bildar en fördjupad klangbild.
Olle Linder står för den grundläggande rytmen, ett slags bergsklippa utskjuten över de andra. Emma Reids fiolspel kryddar anrättningen ytterligare. Kvällens gästartist är Staffan Lindfors på kontrabas. Han var också en av medmusikanterna på den senaste plattan. Till vardags hör han hemma i Östen med resten.
Spelglädjen får sitt lystmäte i några instrumentala låtar av mer lättsinnig slag. Då tar Sofia Karlsson steget tillbaka och låter sina musikanter lysa ikapp med de små kulörta lyktor som utgör den enda scendekorationen. Dessa mellanspel höjer konsertens temperatur ytterligare.
Konserten innehåller självfallet flera tonsatta dikter av Dan Andersson som Till min syster, Omkring tiggaren från Luossa och Jag är spelman. Avslutningen är magnifik och det verkar som om varken Sofia Karlsson, hennes musikvänner eller publiken vill skiljas från varandra.

ULF LUNDÉN

ULF LUNDÉN, Dala Demokraten

Läs mer »

2009-03-16

I samband med att Sofia Karlssons fjärde skiva, Söder om kärleken, släpptes gav hon sig ut på turné och besökte även Örebro en kall söndagskväll i mars.

Söndag 15 mars. Örebro är fyllt av gråa gator och snöslask men inne på Konserthuset lyser lampor, stengolvet är putsat och jag ser kritstrecksrandiga kostymer och fina blusar i Konserthusets entré.

Klockan 18.45 slår dörrarna upp till konsertsalen och vi möts av färgglada lampor hängandes över en flygel, en gammal retrosoffa, en läslampa, ett nätt soffbord och mängder med instrument. Scenen känns som ett välkomnande vardagsrum, Sofia Karlssons vardagsrum.

Strax före 19.00 dämpas ljuset i salen, den näst intill fullsatta konsertpubliken tystnar och viskar försynt. På utsatt tid äntrar en barfota Sofia Karlsson scenen med utsläppt hår och en rutig långklänning. Med sig in på vardagsrumsscenen har hon Emma Reid, Gustaf Ljunggren, Ian Carr och Olle Linder.

Efter första låten, Du var där, ber Sofia ljudteknikern att tända i salen för att vi alla ska få beundra målningarna på konsertsalens väggar. ”Titta på alla nakna människor som spelar instrument” säger Sofia och får den något äldre publiken att vrida på sina huvuden. Nu är isen bruten och vi kommer om möjligt, ännu närmre Sofia och hennes vardagsrum.

Vacker som en sommardag får Sofia oss att glömma tandläkarvädret utanför. Publiken väntar in varje färdigspelad ton innan applåderna dånar. Sofia spelar framför allt låtar från sitt nya album och är inte rädd för att låta sina medmusikanter synas. Likt en krigardrottning ställer hon sig vid scenens kant, stampar med fötterna, skriker Ronja Rövardotter-vrål och gungar entusiastiskt till tonerna av bland annat fiol, gitarr, piano och flöjt.

Sofia har tidigare tolkat Dan Anderssons visor och berättar att hon spelar på hans originalgitarr vid inspelningen av Söder om kärleken. ”Den här gitarren som jag har nu är ritad efter Dans gitarr och jag får nöja mig med det” berättar hon.

Efter drygt två timmar stampar de kritstrecksrandiga kostymerna och de tjusiga blusarna i publiken i takt, ger Sofia och hennes band stående ovationer. Till publikens förtjusning kommer Sofia, Emma, Gustaf, Ian och Olle in en gång till. Sofia strålar, tappar sitt armband i all hast, vinkar med armarna och frågar vilken låt vi vill höra. Publiken svarar enigt: Till havs.

Låtarna från Söder om kärleken lyfter när de spelas live i Sveriges vackraste konserthus. Det är vackert och bitvis stillsamt men utan att det blir tråkigt. Mängden instrument, innovationen och Sofias klara röst gör det här till en av de mest levande konserterna jag har sett.

21.30 lämnar jag Konserthuset bakom mig med tron om att det är sommar eller åtminstone vår på gatorna utanför. När jag går Storgatan hem möter jag samma snöslask som för tre timmar sedan, men så tänker jag på Sofia och snön smälter något.

Musicstage Malin Persson

Läs mer »

2009-03-16

Att Sofia Karlssons nyskrivna visor är bleka på skiva gör ingenting. För live är både hon och bandet så magiska att varenda ton glöder.

Dan Anderssonpristagaren Sofia Karlsson har väl i det närmaste gjort Cassels donation till sin hemmaarena och hon ser mer än nöjd ut när hon hälsar oss med orden:

- Jag har mycket höga förväntningar på er, att ni ska vara en underbar publik.

Om vi lyckas vara underbara eller inte har jag svårt att svara på, men de förväntningar jag har på Sofia Karlsson själv infrias i alla fall direkt.

Hon och bandet inleder med de två första spåren från nya skivan Söder om kärleken. I min skivspelare har sångerna känts allt för bleka, och texterna lite väl klyschiga, men på scenen lyckas Sofia Karlsson och hennes band gör de nyskrivna stockholmsvisorna till nödvändigheter.

Det är till exempel saligt vackert när hennes röst, hennes Dan Andersson-gitarr och Gustaf Ljunggrens lapsteel möts i sorgesången Andra sidan. Nästan ännu vackrare är det när de mot slutet spelar sången som kom till under de japanska stjärnorna.

Jag kan inte riktigt förklara vad det är som händer, men hon och bandet verkar ha pluggat in sina instrument och röster rakt i kroppspulsådern. När Sofia och bandet, förstärkta av speciella gästen och falubon Staffan Lindfors, ger sig in i Dan Anderssonland är det inget annat än helighet det som sker på scenen.

Bandet är verkligen en fullträff. Det här är sista kvällen under turnén och att säga att de är samspelta räcker inte på långa vägar. De spelar fram mjuk mossa, eldig kärlek, mörka skogstjärnar och dova sorger.

Sofia Karlsson är dessutom ödmjuk nog att då och då själv stiga åt sidan och låta musikerna helt ta över scenen. Fantastiska fiolspelaren Emma Reid får spela en helt egen låt och Olle Linder bjuder på sin Brasilienpolska, som bandet spelar ståendes i mittgången.

Men, det största av allt är ändå Sofia Karlssons röst, den som sjunger i hjärtat och av hjärtat. Den rymmer ett hav av klanger och färger och är högtidlig och vardagsnära på samma gång. Att få lyssna till den i två timmar är så märkvärdigt fint att jag saknar ord.

http://www.dt.se/noje/article410375.ece

Läs mer »

2009-03-15

Fenomenalt fokuserad Sofia Karlsson

Sofia Karlsson. Palladium, Malmö, 14/3.

Sydsvenskan ALEXANDER AGRELL

Läs mer »

2009-03-15

Sofia Karlsson, Palladium, Malmö, 2009-03-14

Spa för själen
Som brunnsdrick, renande, hälsokäkande,
för knubbiga människosälar,
är också Sofias musik, lenande, läkande
för trubbiga människosjälar.

Så kan man kanske med min grönköpingsskånska ordbrorsdialekt sammanfatta denna helt fantastiska marskväll på Palladium i Malmö tillsammans med Sofia Karlsson och hennes kvartett musiker som det strålade sjung- och spelglädje runt.

Förutom sedan tidigare kända Olle Linder och Gustaf Ljunggren har Sofia på denna turné fått med sig ytterligare ett par skickliga musiker. Emma Reid på fiol, bördig från de brittiska öarna och walesaren Ian Carr på gitarr.

Att lokalen var vacker och ljudet bland det bästa jag någonsin upplevt live, gjorde det förstås inte sämre. Troligen ett resultat av ljudtekniker Mats Anderssons kunnighet och lokalens akustik i god förening.
Ytterligare ett plus till den kunniga och lyhörda publiken, till vilken jag därför stolt kan räkna mig. Gitarristen Ian Carr uttryckte det  ungefär så här i pausen mellan de två akterna: Imponeras av en publik som vet exakt när den ska vara tyst och när den ska ge ljud ifrån sig.

Sällan eller aldrig har jag upplevt en så skön tystnad hos en konsertpublik som när den väntade och gav utrymme till Sofias oförstärkta sång utan mikrofon ett par gånger under kvällen.
Ett av de mest magiska ögonblicken var när Emma Reid först i ena sidgången, nära publiken, framförde en folkmelodi på fiol så gripande att våra förfäder och förmödrar många generationer tillbaks nog kunde höra och känna igen den ända bort i sin vilodal. Denna ljuvliga fiol efterträddes direkt (utan stämningsförstörande applåder) av Sofia som nedanför scenen, alldeles framför första raden, utan mikrofoner, till sitt eget gitarrkomp framförde Till min syster. Helt underbart!

Det blev en lång, rik och omväxlande konsert. Som vanligt när Sofia Karlsson och hennes band är på scen får man både det djupt allvarsamma, vackra och stämningsfulla OCH det skämtsamma, spontana och infallsrika. Det hittas alltid på kul saker som komplement till själva låtframförandena. Som när Sofia på rituellt vis ville ”släppa” nya skivan officiellt också i Malmö, med Ian Carr på födelsedagstrumpet blåsandes fanfar, Sofia släppandes skivan till golvet och vi i publiken hurrandes och vårskrikandes. Sen fick någon lycklig på vänsterflanken den just släppta skivan utkastad till sig.

Många låtar blev det. Det inleddes med en lång rad från nya albumet Söder om kärleken. Nyheter för en del som ännu inte hört eller köpt den. Om jag fick välja tre favoriter av dessa nya måste det bli Stjärnor över Asahikawa, Alltid dig nära och Smält mig till glöd. Den sistnämnda får mig verkligen att smälta.

Efter pausen den alltid hörvärda Hemlängtan. Extranumren blev en lång rad publikönskelåtar:
Till havs, Milrök, Flickan och kråkan, Spelar för livet, Du liv.

Från Svarta ballader fick vi bl a höra Jag väntar och den melankoliska och medryckande Helgdagskväll i timmerkojan (som förresten avslutade kvällen).

Man kände hela tiden att Sofia och musikerna är så måna om att vi åhörare verkligen får det bästa. När man då också får det, är det bara att tacka och ta emot. Jag kan egentligen inte föreställa mig hur Sofia och bandet skulle bära sig åt för att göra en dålig konsert, när de är utrustade med den här ”månheten”. Det verkar liksom bära dem emot så mycket att det nästan är omöjligt att misslyckas.

Som bonus tidigare under kvällen bjöds vi på en rolig bakgrundshistoria kring nya låten DADGAD, Olle Linders Brasilienpolska och skickliga pandeirosolo (denna gång utan Fredrik Gille), Emma Reids egenkomponerade fiollåt till en oldonkels hundraårsdag och en kanadensiskt fiolmelodi. Vidare Gustaf Ljunggrens spännande lapsteelsspel (knägitarr), en låt komponerad av Ian Carr, samt en befriande mänsklig blackout när texten till Blåsut plötsligt försvann ur Sofias minne, eller om det var att låten spelades i allför högt tempo? Det har JAG glömt nu.
Säkert har jag även glömt mycket annat som hände denna händelserika, omväxlande, hjärtevarma marskväll i Malmö. Men det dyker kanske upp som varma minnen när jag som mest behöver dem längre fram.

I vilket fall som helst: Våra trubbiga själar blev spetsigare och våra hjärtan varmare denna välgörande kväll på Sofia Karlssons spa.

Musicstage Mats Klasson

Läs mer »

2009-03-13

Sofia Karlsson - Skör skönhet i vackra visor

NWT.se Lovisa Eriksson

Läs mer »

2009-03-13

Intimt och imponerande

"Som att bjudas in på en spontan fest i Sofia Karlssons vardagsrum", skriver Patrik Lindgren efter konserten på torsdagskvällen.

GP, Patrik Lindgren

Läs mer »

2009-03-12

Jag vet att det är banalt, men nog är det frestande att kalla Sofia Karlsson för Sveriges Alison Krauss. Rösten, utseendet och närheten till bluegrass gör att jag inte kan undvika att i all välmening dra parallellen. Med detta sagt hoppas jag innerligt att hon, med förlaga i Alison Krauss samarbete med Robert Plant, avstår från att kontakta, ska vi säga, Joey Tempest för ett gemensamt projekt.

Mardrömsscenariot ovan har naturligtvis inget med tisdagens konsert på Södra teatern att göra. Tvärtom har Sofia Karlsson omgett sig med ett riktigt dreamteam – Gustaf Ljunggren, Olle Linder, Emma Reid och Ian Carr – som tillsammans med kvällens gäster, Sofie Livebrant och Lisa Rydberg, skapar en varm och omfamnade akustisk ljudbild som är helt igenom kompatibel med de små kulörta lyktor som dekorerar scenen.

Fokus ligger förstås på nya albumet Söder om kärleken, där Sofia Karlsson för första gången skrivit egna låtar. Konserten inkluderar även lite Dan Andersson och en del instrumentala utflykter, men det är i de nya låtarna, låt oss kalla det för vispop på folkmusikalisk grund, som konserten blir som allra bäst. De fina melodierna, kärlekslyriken, spelglädjen, samspelet och det vänliga tilltalet gör publiken lycksalig och förvandlar mot slutet Sofia Karlsson till en fäbodstinta på grönbete.

Svd Dan Backman

Läs mer »

2009-03-07

Rörs du inte av skönheten i Söder Om Kärleken, befarar jag att du är bortom all räddning.

5/5 Värmlands folkblad Björn Stefansson

Läs mer »

2009-03-06

”Det Sofia Karlsson gör är så exklusivt, Så exceptionellt lysande och märkvärdigt befriat från överflöd. ---Och hennes ljuvliga poesi är så liten och stark, så stor och ynklig. Vem skulle inte vilja vara den där mannen hon sjunger om. Som får hennes haka och kinder att bli så där röda.”

Dennis Andersson i Barometern – Oskarshamns-Tidningen

2009-03-05

Sofia Karlsson kräver något av sina åhörare. Hon tränger sig inte på. Där finns en storhet som gör henne till en av Sveriges intressantaste artister som med Söder om kärleken också visar att hon kan skriva både text och musik.

5/5 Dala demokaten Lennart Götesson

Läs mer »

2009-03-05

”Sofia Karlsson sjunger med hög och klar stämma. Hon sjunger ord och fraser som gränsar till det banala och klyschiga. Hon sitter under månen, solen går upp över taken och hon har varit en fågel i en bur. Poängen är att hon kommer undan med det. Sofia Karlsson sjunger sina sånger med en självklar övertygelse. Hon är uppriktig, befriande naiv men aldrig någonsin blåögd. -----På nya plattan sjunger Sofia Karlsson sina egna sånger, berättar sina egna historier som utspelar sig i nutid. I Blåsut och Årsta och i Göteborg. Det handlar mycket om kärlek. Om att kapitulera inför sina egna känslor, om att längta, om att ge sig hän. Utsätta sig. Som bland annat i den mycket vackra Stjärnor över Asahikawa. Mycket handlar också om att våga ta nya vägar, våga prova. Och det är precis vad Sofia Karlsson gör. -----Och eftersom Sofia Karlsson alltså inte räds de slitna orden så skriver jag så här. Det känns som att hon har hittat hem.”

Johan Lindqvist i Göteborgs-Posten

Läs mer »

2009-03-04

Sofia Karlsson fångar också kärlekens nyanser och vindlingar med suverän precision. Kärleken må vara tvetydig, men hennes lyrik är kristallklart klar och vacker.

5/5 SVD Magnus Eriksson

Läs mer »

2009-03-04

”Hos Sofia Karlsson smälts den svenska folksången samman med visan och amerikanska intryck till en organisk form. Redan på hennes andra skiva, Svarta ballader, speglades bluegrass-och old timey-påverkan både i instrumenteringen och i sångarrangemangen, bland annat i den utsökta trioversionen av Till min syster. På Sofia Karlssons nya skiva Söder om kärleken är stilintegrationen än mer konsekvent genomförd. Sofia Karlsson har för första gången skrivit allt material själv, med en del co-writes inom gruppen. Melodierna är mjuka, smeksamma och en aning svävande, liksom formade av lyriken. Det visartade draget visar sig även i Sofia Karlssons texter. De är lyriskt avskalade, obönhörligt inriktade på att ge ett omedelbart och nära uttryck för upplevelsen. Sofia Karlsson fångar också kärlekens nyanser och vindlingar med suverän precision. Kärleken må vara tvetydig, men hennes lyrik är kristalliskt klar och vacker. ----Fem av spåren har fått instrumentella pålägg i Nashville av bluegrassfiddlern Stuart Duncan och mandolinisten Mike Marshall. ----Stuart Duncans vackra melodispel i Imma på fönstret och hans mäktiga old timey-linjer i Blåsut sätter sin prägel på sångerna liksom Mike Marshalls läckra licks och melodisolo i Skärmarbrink. Henrik Cederholm är en smakfull och flyhänt gitarrist. Gustaf Ljunggrens steel (både lap och pedal) och resonatorgitarr ger en fördjupad och rikare nyanserad ljudbild där även keltiska whistles, cittern, klarinett, flöjt och tenorstämda gitarrer fogas in i ett finförgrenat system av musikaliska referenser.”

Magnus Eriksson i Svenska Dagbladet

Läs mer »

2009-03-04

”Sofia har allt: en fantastisk röst, musikalitet, utstrålning och integritet, Undra på att hon på kort tid etablerat sig som en av våra mest folkkära sångerskor. ---Nu tar hon steget fullt ut och gör en skiva med egna visor. ----hon laddar de enkla orden med glädje, sorg och förhöjd livskänsla. Och kompet är enastående. Så luftigt, så svängigt, så mycket strängaglitter. Musikglädje!”

Lollo Asplund i Östgöta Correspondenten

Läs mer »

2009-03-04

”Sofia Karlsson sjöng kärva visor på Musikhögskolans folkmusiklinje, solodebuterade med en samling psalmer och polskor och vann folkets hjärta med sina avskalade Dan Andersson-tolkningar. Hela tiden i rörelse mot ett lättare tonfall och en bredare publik. När hon nu ger ut sin första skiva ligger hon en oktav högre än på debuten och låter mer lik Alison Krauss än Lena Willemark. Fiolen, flöjten och gitarrerna låter bluegrass, musiken flödar med en luftig lätthet. Sofia Karlssons röst slingrar sig fint kring enkla melodier och teman. ---- Jag unnar henne glädjen hon sjunger om men saknar den svärta hon så innerligt förmedlade på tidigare skivor.”

Po Tidholm i Dagens Nyheter

Läs mer »

2009-03-04

”Tre album med hennes versioner av kända och okända toner i folkton har alla mötts av de flesta kritikers ovationer. Nu är det dock dags för debuten …alltså debuten för hennes eget låtskrivande. Tretton sånger av hennes egen penna fyller albumet. Musiken är ett slags visfolkpop, en genre som hon behärskar till fullo. Hon tar plats bland de många Stockholmsskildrarna och hon fyller väl sin plats. Här får platser som Blåsut, Skärmarbrink och Årsta sina sånger. Mest av allt besjungs dock Kärleken. Söder om kärleken är ett album att bli förälskad till, av och i. ----Torsdag 5 mars har hon turnépremiär på Katalin i Uppsala. Gör en sång om oss också, snälla.”

Björn G Stenberg i Upsala Nya Tidning

Läs mer »

2009-03-04

”Andreas Mattson-samarbetet ”Du var där” inleder, avskalat med en bedårande melodi. ”Dina händer (Göteborg)” måste vara en av de vackraste svenska kärlekssångerna på mången god dag och ”Visa från Kåkbrinken” ligger inte långt efter. Sofia är en av de innerligaste sångerskorna vi har i landet i dag och ”Söder om kärleken” är definitivt ett styrkebesked. Rekommenderas.”

Lars Andersson i Norra Västerbotten

2009-03-03

”Nyheten på Söder om kärleken är satsningen på egna låtar; bra egna låtar. Längtan och funnen kärlek sjunger genom texterna, där nyckelorden är himlen, vinden, natten, stjärnorna, hjärta , nära och värme. Ganska enkelt och rakt och varken originellt eller klyschigt, men tillsammans skapar orden, sången melodierna och de luftiga arren en harmonisk och personlig platta. Sofia Karlssons röst hittar exakt rätt ton mellan avspänt och glödande. ---- Alltihop är en sällsynt total sammanflätning av bluegrass och svensk visa och folkton och Alison Krauss röst skulle smälta rätt in i många av låtarna. Fast Sofia Karlsson har inte glömt Dan Andersson för det. Hennes sång ”Andra sidan” är ordentligt anderssonsk i klangen och språket. Och just där spelar hon också på hans egen efterlämnade gitarr.”

Alexander Agrell i Sydsvenska Dagbladet

Läs mer »

2009-03-03

”Musiken tassar stilrent på tå kring texterna som stundtals påminner om dialogen i dramaserien ”Saltön”. Det är stockholmsromantiskt, somrigt och svenskt. Om du sätter på radion bubblar Sofia säkert in på ”Svensktoppen” innan du hunnit säga ”mandolin. Bästa spår: ”Du var där”.

Per Magnusson i Aftonbladet

Läs mer »

2008-02-24

Sofia Karlsson slog igenom stort med sina Dan Andersson tolkningar på Svarta Ballader 2005 och blev i och med det omåttligt populär i Dalarna, och kanske allra helst i södra Dalarna, i Dan Andersson-land. Populariteten verkar ha hållit i sig även med uppföljaren Visor från vinden och vad kunde då passa bättre än att förlägga vårens turnépremiär i just Ludvika?

Inför ett fullsatt avenyn – med 400 platser slutsålda sedan länge, länge – var det dessutom världspremiär för hennes nya band med Olle Linder på bas, Gideon Andersson på mandolin, Gustav Ljunggren på bland annat blås och gitarr och Fredrik Gille, slagverk.

Sofia Karlsson inleder sparsmakat med egna Andra sidan. Endast gitarr, slide och hennes skira röst visar vägen in det knappt två timmar långa program där sättningen stundtals blir betydligt fylligare.

I Milrök från Visor från Vinden gör bandet Winnerbäckdoftande folkpop av Dan Andersson.

Spelmannen presenteras i mörkt, avskalad och melankolisk dräkt där sättningen med basen som huvudsakligt kompinstrument slår an en ödesmättad sträng långt in i djupet av dalaskogssjälen.

Fred Åkerströms Två tungor har fått ett svängigt arrangemang där ståbasen ger djup och grund för sången att lätta och leka sig uppåt ifrån och en varm tolkning av Olle Adolpssons Nu är det gott att leva drar åt irländsk folkmusik.

Och när jag lyssnar till allt detta tänker jag att det finns så många söta röster här i världen, men att med Sofia Karlssons är det faktiskt något speciellt. Den äger inte bara en silverklang skir som nattny is. Den besitter också ett djup och en innerlighet som lämnar få oberörda.

Att sjunga visor, och då allra helst av våra mest heliga folkdiktare, kräver sin man eller kvinna.

Det landar lätt i narcissistiska övertolkningar. Men Sofia Karlsson äger en självklarhet och en musikalisk styrka som utelämnar all sentimentalitet. Det är en fröjd och en trygg helhetsupplevelse att se och höra henne ge sig i kast med våra käraste visor.

Sin särställning som landets just nu främsta Dan Andersson-tolkare befäster Sofia Karlsson bland annat med kristallklart porlande sång i Jag väntar vid min mila, en avskalad Till min systrer och en jazzig tolkning av Omkring tiggarn från Loussa.

Fredrika Hillervik i Dalarnas Tidningar

Läs mer »

2008-02-01

”Man skulle kunna placera henne någonstans i mitten bland den grupp svenska sångerskor som stavas Isaksson, Willemark, Stadling, Lindström, Sjöholm och så vidare. Hon har minst en och en halv fot i folkmusikfållan, men är måttfull med ornament och krumbukter som hör musikstilen till. Det ska hon ha all uppskattning för (…om man som jag bara har några tår i samma fålla). Hon behandlar visorna varsamt och låter melodi och text ta mer plats är henne själv. Kryddor i form av textning, fyllighet och frasering räcker väl.”

Olov Paulsson i Norrköpings Tidningar

2008-02-01

”Efter nittio minuters musikmakeri står allt folk – bildlikt – i en ring kring Sofia Karlsson som gör en upphottad ”Omkring tiggarn ifrån Luossa”. Hon framför den lekfullt med stor koncentration. Det multikunniga bandet är med på noterna. Dessförinnan sjunger hon ”Flickan och kråkan”. Till och med upphovsmannen Mikael Wiehe tycker att hon gör det rättvisa.
-Oj! utbrister en herre i publiken.
Mäster Taube hade nog nickat bifall till hennes gripande tolkning av ”Briggen Blue Bird av Hull”. Där bandet successivt tassar in i ljudbilden, efter hennes spröda inledning ensam med gitarren.
Sofia får ett fullt The Tivoli att unisont handklappa in henne och bandet för några extra nummer. Vad vill ni höra? undrar hon. ”Till min syster! hojtar en dam från gräddhyllan. ----Gästartist är Sofie Livebrant, sångerska och keyboardartist som tonsatt flera av de visor Sofia haft sådan succé med. Sofies strävare röst kontrasterar väl med barfotade Sofias folkviseljuva framtoning.”

Göran Holmquist i Helsingsborgs Dagblad

2008-02-01

Sofia Karlsson skulle kunna göra det lätt för sig och bara spela de mest populära och välkända låtarna från de två senaste skivorna. Bygga hela konserten på Dan Andersson och stora svenska vissångare. Det blir en hel del Dan Andersson, men så mycket mer, nya låtar, spontana infall, oväntade arrangemang och överraskningar som när Sofia Karlsson och Sofie Livebrant sjunger några låtar utan resten av bandet, både på svenska och engelska. Hon har publiken i sin hand från första stund, rusar fram till bandet som en fotbollscoach och ger snabba anvisningar, har glimten i ögat, och en lång rad rävar bakom örat. Hon sjunger strålande och varierar sin röst mer än på skiva. Brytpunkterna i låtmaterialet gjorde att det aldrig blev långrandigt och flera sånger fick lite andra kläder av musikerna: Gustav Ljunggren och folkmusikveteranen Roger Tallroth på diverse stränginstrument, Sofie Livebrant (piano, sång), Olle Linder (bas, slagverk) och Fredrik Gille (trummor) ---- Sofia Karlsson utvidgar den svenska folkmusiken/vistraditionen, på samma sätt som hon tar Dan Andersson in i nuet. --- En makalös liveartist.”

PM Jönsson i Göteborgs-Posten

2008-02-01

”Den som lyssnat in sig på Sofia Karlsson vet att hon gärna jobbar med de enklaste av arrangemang. Inte en ton för mycket. Inte ett instrument i onödan. Sådan extrem enkelhet hotar ibland att bli pretentiös, men Sofia Karlssons återhållsamhet är så genomtänkt och musikaliskt fulländad att det aldrig är någon risk. ---- Överhuvudtaget står kärleken till musiken i centrum för konserten. På söndagskvällen kände man sig faktiskt oftare som om man var på en improviserad folkmusikverkstad än på traditionell konsert.”

Kattis Streberg i Södermanlands Nyheter

2008-02-01

”Det får faktiskt lov att betecknas som synnerligen anmärkningsvärt och som ett starkt bevis för att publiken i Luleå verkligen hade väntat på den här sångerskan och kände ett behov av att gå på konsert med henne och det kompetenta band som backade upp henne. För fyller man, så när som på någon enstaka ströplats, upp hela stora salen i Kulturens hus en snömoddig och övervägande olustig söndagskväll i slutet av satans-februari – då finns det anledning att låta sig betecknas som sant speciell (den senaste gången något sådant här hände i stan var på Ebeneser för ett antal år sedan, när Lisa Ekdahl var ny och alla längtade efter att få höra henne). Och suggestivitetsfaktorn kopplad med en naturlig innerlig inlevelse, var också garanterat stark när Sofia Karlsson (som var den som det var frågan om här) vandrade in på scenen och började sjunga. ---- Sofia Karlsson understöddes hela tiden av stödjande och varma applåder. --- Hon är bra på att ympa in suggestivitet i de sånger hon sjunger och skapa en trolsk vadderande stämning omkring dem.”

Rolf Nilsén i Norrbottens Kuriren

2008-02-01

”----på Gamla teatern var det fullsatt. Många var nog nyfikna på hur hon skulle vara live. Jag kan nog påstå att ingen blev besviken. Faktum är att hon är en strålande scenpersonlighet. Hon dansar runt. Hon sjunger och ibland nästan kvittrar fram sina melodier. Hon spelar gitarr, flöjt och fiol. Mellansnacket är spontant, eftertänksamt och roligt. --- Hon berör den svenska folksjälen som fortfarande lever djupt rotad i oss. Hon väcker vår kärlek till naturen med sitt jordnära sätt att berätta sina egna och andra berättelser med musik.”

Stefan Herdell i Länstidningen (Jämtland)

2008-02-01

”Fram till ungefär tio minuter över fyra hade lördagen varit en ganska tråkig och blåsig dag. Men så steg Sofia Karlsson ut på Gamla teaterns scen i Östersund och livet – och ljuset kom tillbaka. Där stod hon i sin vita klänning ensam med en gitarr och sjön inför ett andäktigt auditorium: ”Om jag vore en fågel skulle flyga längs andra stränder…” Det var rent och vackert och det var med omsorg om publiken. Hon vände sig till oss. Till oss som klivit upp ur influensadvalan och lämnat tråkiga sportprogram på teve bakom oss för att leta oss till Östersund och den gamla anrika teatern. Nyfikna på henne, den omskrivna sångerskan som längtat så att få komma till Östersund. Och det gick rakt in i mig. Med stor värme, scennärvaro och berättande melodier fick hon liv i den fullsatta teatern. --- Och när hon avslutade sin andra sång med att göra en liten piruett i luften med sin flöjt, ja, då hade den tråkiga februarilördagen övergått till något helt annat: en dag att minnas lång tid framöver.”

Stefan Nolervik i Östersunds Posten

2008-02-01

”Sofia Karlsson fick en stående ovation i Ludvika igår. Från en fullsatt salong.--- Med sina Dan Andersson-texter fångar hon publiken i ett järngrepp. Som åhörare känner man rysningar längs ryggraden. Det råder ingen tvekan om att Sofia Karlsson har en succéturné på gång. --- Framåt våren kommer Sofia Karlsson till Falun. Missa inte den konserten.”

Roland Pettersson i Dala Demokraten

2007-01-01

’’Den som inte bryter samman av hennes skoningslöst precisa version av "Balladen om briggen Blue Bird av Hull" är inte människa.’’

Martin Nyström, Dagens Nyheter

2007-01-01

’’Efter två år av konstant turnerande har Sofia Karlsson på uppföljaren "Visor från vinden" finslipat sitt artisteri till perfektion. ’’

Jan Gradvall, Dagens Industri

2007-01-01

’’Sofia Karlsson är det närmaste vi kommer en svensk Alison Krauss. ’’

’’Succén lär fortsätta, både på försäljningslistor och turnéer.’’

Anders Dahlbom. Expressen

2007-01-01

’’Musikanteri på hög nivå.’’

Ulf Johansson, Göteborgs-Posten

2007-01-01

’’...hon skulle antagligen få en att lyssna andäktigt medan hon sjöng bruksanvisningen till en rubank.’’

Alexander Agrell, Sydsvenskan

2007-01-01

’’Hon är ett av det tidiga millienniets musikaliska utropstecken och entusiasmen över Sofia Karlsson lär inte falna med den här skivan.’’

Olle Lundqvist, Norra Västerbotten

2007-01-01

’’Aldrig förr har väl visor från en vind fått en sådan självklar lyster av att bara plockas fram i dagsljus.’’

Björn Stefansson, Värmlands Folkblad

2007-01-01

"Desto mer övertygar hon i Finn Kalviks Två tungor, som Fred Åkerströms översatt och också gjort en minnesvärd inspelning av. Det gör hon också i den nämnda Bellman-episteln, där grälmakar Löfgrens hustru gör den sista resan. Lite oväntat stiger Sofia Karlsson fram som en Bellman-tolkare av format. Klarast lyser Sofia Karlsson trots allt i Dan Anderssons värld, "där skogarna murgrönsmörka stå i ring kring mossig mo", som i Hemlängtan (musik: Gunnar Turesson). Vad är det de har ihop Karlsson och Andersson?"

Ulf Johansson, Göteborgs-Posten (Betyg: 4)

2005-11-01

En och en halvtimme tillsammans med Dan Andersson inklusive två extranummer och tre inropningar-i Sofia Karlssons utsökta tolkningar kändes förvånansvärt kort. Det säger det mesta om Anderssons tidlösa och odödliga poesi. Men det säger sannerligen också en del om Sofia Karlsson

Skånska Dagbladet, Jan Olsson

2005-07-05

SOFIA KARLSSON - Blå Porten juli-05, Alby
Med utgångspunkt i en fenomenal skiva lyckas Sofia tillföra ytterligare några dimensioner live. Hon sjunger så obeskrivligt vackert och känslosamt, suggestivt och nyanserat, med bländande skicklighet. Tillsammans med tre duktiga musikanter som bidrar starkt och får stort utrymme . EN MAGISK KVÄLL.
Hennes spelning på Korröfestivalen var väl egentligen precis lika bra (och årets näst bästa) men på en festival blir det betydligt kortare speltid och den nära intima känslan på Blå Porten var synnerligen unik.

Östra Småland, Tommy Granlund

2005-01-01

"Hela skivan präglas av denna oerhörda omsorg om detaljen. Musikerna är valda med omsorg, varje liten detalj fördjupar det konstnärliga uttrycket."   "...mest gripande blir det i en sällsamt naken a capella-version av Till min syster, där Sofia Karlssons, Sara Isakssons och Lena Willemarks stämsång återkallar de vackraste ögonblicken i Linda Ronstadts, Emmylou Harris och Dolly Partons triosamarbete."

Magnus Eriksson, Svenska Dagbladet

2005-01-01

"Skogsfolkets poet Dan Andersson drog gasförgiftad sin sista suck på ett hotellrum i Stockholm 1920. Nu blåser storstadens vissångerska Sofia Karlsson nytt liv i vildmarksskaldens arv. Bredvid Bellman och Taube lockade Andersson flest trubadurer under visans storhetstid på 1960- och 70-talet. I år är "Svarta ballader" en blandning av gammalt och nytt. En modern triumf för traditionen, Sofia Karlsson och medmusikanterna."

Lars Åbom, Östgötacorren

2005-01-01

"Sofia Karlsson sjunger Dan Andersson" står det på omslaget. Och hur sommarnattsdoftande hon tolkar denna portalfigur inom den svenska visan! Sofia, med förflutet i folkmusikgruppen Groupa, lyckas frigöra sig från traditionen - och därmed bevara den."

Göran Holmquist, Helsingborgs Dagblad

2005-01-01

"Sofia Karlsson gör Dan Andersson på sitt eget vis och ändå så välkänt. Det är bara att ge sig och inse att mycket bättre än så här kan det inte bli. Och tjejer kan sjunga Dan Andersson, i vart fall om de heter Sofia Karlsson. Köp den här skivan om du vill höra Dan Andersson på ett fräscht sätt." Betyg 4

Lennart Götesson, DalaDemokraten

2005-01-01

”Här får de konstfulla ordklangerna en perfekt inramning. Och Karlssons sång är återigen sådär overkligt ren och vacker.”

Mikael Strömberg, Aftonbladet

2005-01-01

"Sofia Karlsson har lyckats på alla sätt. Inte minst därför att hon - genom att låna från Gillian Welch och Emmylou Harris - har gjort folksånger av visorna. När Thorstein Bergman spelade dem på 70-talet hamnade de i vänstervågens kampsångskatalog. När Sofia Karlsson gör dem nu - på det här rena avskalade sättet - kan en ny generation förhoppningsvis känna igen tonläget från den nya våg av countryartister och singer/songwriters som besjunger utanförskapet."

Po Tidholm, Dagens Nyheter

2005-01-01

”Usigelig vakkert”, ” Sofia Karlsson og musikerne har laget et helstøpt album hvor ord og toner smelter sammen til en fullkommen enhet. Anbefales på det varmeste!”

Fredrikstadsblad, Norge

2005-01-01

”Veldig bra! ”, ”Et album det er lett å bli glad i.”

Bergens Avisen, Norge

2005-01-01

”Strålende visekunst er med andre ord hva Sofia Karlsson byr på der hun inviterer med til en plass hvor luften fremdeles er frisk og vannet rent. Dette er en invitasjon inn i det tid- og stedløse du ikke bør avslå!”

Tönsbergs Blad, Norge

2005-01-01

”Hun åpner vakkert i duett med Esbjörn Hazelius på kjente ”Jag väntar...”, og har selv satt musikk til ”Jag har drömt...”. Hør også nydelige ”Du liv...” med vokalhjelp fra Sara Isaksson og gåsehudframkallende ”Minnet”

Aftenbladet, Norge